PHOTOJOURNALISM IN TIME _ PROTESTS IN KIEV / UKRAINE_Nov 2013

protests in kiev / ukraine_Nov 2013

 Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© 

Under en helg i november 2013 gick hundratusentals människor i Ukraina ut på gatorna för att demonstrera mot president Viktor Janukovichs beslut att överge en EU-integrationspakt, eftersom han arbetar för att stärka de ekonomiska banden till Ryssland snarare än Europa. Demonstranter blockerade regeringsbyggnader och ockuperade självständighetstorget i Kiev idag och försökte tvinga Janukovitj från sitt kontor. Efter hårda nedbrott igår kväll fortsatte demonstrationer i morse, med ledare som krävde en rikstäckande strejk. Här visar Street Scene ett urval av bilder som Street Scene fått tillgång till, från en frilansande fotograf från Kiev. En frilansande fotograf  samlade in bilder därifrån och skickade med budskapet : Detta händer i Kiev nu. Sju döda bara de senaste dagen. Och det är officiellt. Om möjligt låt dina kollegor och Europa veta att det dödas oskyldiga människor. Och specifikt  fotojournalister har ca 26 blivit dödade. Och nu som alla vet, 10 år senare, betydligt värre när Ryssland gick in i Ukraina och startade ett krig i Europa  24 febuari 2022. Och som är fortgående, och man ser inget slut på kriget, ännu   ///// Robert G

The Umbrella Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© 

______________ PHOTOJOURNALISM_IN TIME ______________

 DEN BIOLOGISKA BALANSEN I KROPPEN

 Institute of Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Robert G

Är du säker på att du skall läsa den här artikeln. Läser du för att den gör dig gott, eller för att du tror att du måste? Finns det andra saker som är viktigare? Ta en promenad, andas djupt, tala med en vän eller bara sitta och stirra? Varje sak vi gör under någon form av hot, inre eller yttre, tär på den biologiska balansen i kroppen och bör övervägas. Sen spelar det inte någon roll om hoten är verkliga, arbetslöshet, våld, ekonomisk kris, eller de är fiktiva, avlägsna eller skapade av oss själva, eller om det är statusjakt, världsläget eller prestationskrav. Kroppens känsliga varningssystem reagerar likadant och vi försätts i ett beredskapsläge som, om det varar för länge, och bryter ner den kemiska balansen, hjärnan och de inre organen. Så om den här artikeln känns som ett måste, och du pressar i dig den med andan i halsen, eller frukosten halvtuggad i munnen, så blir den, hur nyttig den än må vara, en del av ditt framtida sjukdomspanorama.

40-70 procent av de sjukdomar som människor drabbas av i västlandet i dag kan relateras till långvarig stress. De vanligaste dödsorsakerna, som hjärtinfarkt, är direkt kopplade till stress. Hälften av den vuxna befolkningen i vår del av världenlider av för högt blodtryck som borde medicineras. Orsak i hög grad är stress. 13 procent av de amerikanska barnen har åderförkalkning. Trolig orsak, stress kombinerad med dålig kost. Det som förr kallades åldersdiabetes har nu krupit så långt ner i åldrarna och är så vanligt att svenska myndigheter har börjat tala om masstestning. Viktig orsak, stress och brist på motion.

Så vad är det som händer i mötet mellan våra kroppar och det samhälle vi själva byggt. Låt oss börja från början. Kroppen gillar när livet går sin gilla gång. Vi mår bra av en lugn livsrytm där sömn och vaka kompletterar varandra. Vi styrks av stabila sociala nätverk som står sig i både glädje och sorg. Vi stärks av näringsriktig mat på jämna tider och i lagom mängd och av att röra på kroppen. Vi stimuleras av balans mellan aktivitet och vila. Vi får kraft av att de yttre kraven och den inre kapaciteten stämmer överens. Och om vi bara har en känsla av att vi har kontroll över vårt eget liv, så klarar vi också galant av stora och tillfälliga svårigheter.

Precis så ter sig livet för några nunnor i ett slutet kloster i Italien, som forskare följt de senaste trettio åren. Och deras stabila livsstil har givit resultat. Ett jämnt och fint blodtryck år ut och år in. Annat ät det med kontrollgruppen, 150 civila systrar med ungefär samma förutsättningar och mathållning, men med sitt dagliga värv ute i storstadsbruset. När undersökningarna började hade de båda grupperna samma låga blodtrycksvärden. Vid sextio fyllda hade hälften av kontrollgruppen så dåligt blodtryck at de behövde medicineras.

_______________ PHOTOJOURNALISM_IN TIME ________________

 den urbana miljö ormens resa

Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photojournalism In Time©Photo:Robert G

Den urbana miljöormen, en välkänd symbol för Malmöborna, och som blev en symbol för Malmö kommuns projekt "Ett renare Malmö" ett projekt som startades 2010. Men ett projekt som blev totalt misslyckat. Ett nytt projekt är pågång, och det här projektet tar fram kunskap som är av strategisk betydelse för transitionen till ett effektivt energisystem genom att adressera hur stadsplanering kan främja hållbara urbana livsstilar. Fokus läggs på två styrstrategier: nudging och medborgardeltagande. Medborgardeltagande bygger på aktivt medborgarengagemang, framför allt i bostadsområden. Medan nudging riktar sig direkt mot beteende genom små förändringar i den (fysiska eller virtuella) miljön. Strategierna ses ofta som oförenliga, men djupare analys av dess vetenskapliga och etiska bas samt praktik saknas. Således är det oklart på vilka sätt de kompletterar varandra eller står i motsatsförhållande. Det gör att beslutsfattare, planerare och medborgare saknar underlag att bedöma de båda styrstrategiernas möjligheter och begränsningar. Genom samverkan mellan forskare, företagare och tjänstepersoner, tar detta projekt därför fram praktiknära och vetenskapligt kunskap om medborgardeltagande och nudging som strategier för att främja hållbara urbana livsstilar. Vi får se hur hållbart detta blir ////// Robert G

_______________ PHOTOJOURNALISM_IN TIME ________________

"didi" braver than any man

Modigare än någon människa: avslöjade för första gången det fruktansvärda modet från två brittiska systrar som förde ett enfamiljskrig mot nazisterna - och lämnades med känslomässiga ärr som aldrig läkt - ELLENE "DIDI" NEARNE

Krökt över ett trådlöst set, ensam i ett säkert hus i en parisisk förort på en regnig morgon i juli 1944, tappade Didi Nearne ut ett Morse Code-meddelande. Den innehöll brådskande information från ledaren för hennes motståndsnätverk till underrättelsechefer tillbaka i London. En månad tidigare hade de allierade arméerna landat i Normandie och striden om Frankrike rasade hårt. Agent för SOE - specialoperationsledaren - spelade en viktig roll när det gällde att sabotera tysk kommunikation och vidarebefordra information om troppsrörelser och vapen tillbaka till Storbritannien. Rasande fördubblade tyskarna sina ansträngningar att fånga SOE-agenter. Deras radiodetekterande skåpbilar kammade på gatorna och letade efter signaler som skulle leda dem till att de trådlösa operatörerna hårt ansträngde sina meddelanden. Den genomsnittliga trådlösa operatören av SOE i det ockuperade Frankrike varade i bara sex veckor innan han arresterades. Didi, 21, hade överlevt i fem månader och gjort en förvånande 105 sändningar. Om hon fångades mötte hon fängelse, kanske tortyr och avrättning. Fyra kvinnliga SOE-agenter hade dödats i ett koncentrationsläger genom dödlig injektion den månaden. De kremerades, men bevis kom senare att några av dem fortfarande levde när de gick in i ugnarna. 

Didi kände till riskerna. 'Det var Gestapo i vanliga kläder överallt. Jag tittade alltid på min reflektion i skyltfönstren för att se om jag följdes, minns hon senare.

Men hon var tvungen att skicka det senaste meddelandet. Det var först när hon slutade tappa ut det som hon blev medveten om att skrika utanför. Hon kikade genom det regndimma fönstret och blev förskräckt över att se flera bilar parkerade på gatan nedanför och tyskar strömmade från dem. De hade spårat upp den trådlösa signalen. Didi visste att hon bara hade några minuter. Hastigt tog hon isär den trådlösa satsen och gömde bitarna i ett skåp. Hon gömde också sin pistol. Hon ryckte upp sina koder och det papper som hon hade krypterat meddelandet på, sköt dem in i köksspisen och tände på dem och pekade dem tills bara aska var kvar. Först då tänkte hon rädda sig själv. Det var för sent. Det knackade kraftigt på dörren. Andades djupt in och öppnade den och hittade en pistol som pekar direkt på henne. Mannen som höll på det började skrika åt henne på tyska, medan andra män började söka i huset. Med en extraordinär nerv ropade Didi upprörd tillbaka och förnekade all kunskap om ett trådlöst set. Men sökteamet avslöjade det snart.  Didi handfängdes, buntades i en bil och kördes genom gatorna i Paris till en adress som fick varje SOE-agent att rysa av rädsla: 11 Rue des Saussaies - Gestapos högkvarter. Det var här agenter förhördes, ofta torterades och sedan skickades till koncentrationsläger. Eller utförs.

Frågan började. Vad gjorde hon med ett trådlöst set? Didi hade svaret klart: hon var en enkel fransk tjej och hade skickat kodade meddelanden till sin chef, en affärsman. Hon hade ingen aning om vad de handlade om. Gestapomännen var förbryllade. Kan denna till synes dumma tjej verkligen vara en oskyldig bedragare av en motståndsagent? Eller var hon en lysande skådespelerska? Eileen Nearne - känd som Didi - var faktiskt en av de modigaste hemliga agenterna under andra världskriget. När hon fångades visade hon exceptionellt mod och tål tortyr och fängelse i koncentrationsläger. Men Didi var en blygsam kvinna som sällan talade om sina krigstidsanvändningar. Hennes senare år var ensamma och avslappnade. När hon dog, 89 år gammal 2010 hemma i Torquay, låg hennes kropp oupptäckt i flera dagar. Bland hennes tillhörigheter fann polisen flera medaljer, inklusive en Croix de Guerre, och andra ledtrådar till ett hemligt krigstid. Det visade sig att den excentriska gamla damen som utfodrade tillfälliga katter en gång hade varit en av de mest framgångsrika agenterna för SOE, liksom hennes syster Jacqueline, som hade dött många år tidigare.

_______________ PHOTOJOURNALISM_IN TIME ________________

 global platform-with street scene photoblog

Street Scene around the world photoblog with image and photographers from all over the world is a good tool for photographic images in the urban environment. Street Scene has been active as a website for 10 years this year. Started 11/4 2011. At the same time, Street Scen was created, together with Rggus Reflections, and a group on Facebook. New for this year is Photojournalism In Time. It has been a good collaboration with various photographers around the world, and it still is. Here is a photo collage put together by Street Scene over these 10 years.

Street photography is like walking around a large theater where different situations and events in the urban environment are always played out. A reflection of everyday life, places that everyone visits every day. The street where you live, many of your favorite places. Street photographers document the truth. Street photography involves attention to detail. The photographer pays attention to scenes, moments that you only unknowingly recognize. The camera is the photographer's eyes outwards in all directions where something is happening. He freezes for a moment that will be forgotten over time. But will be documented for generations to come //// Street Scene/Robert G

FÅR MAN FOTOGRAFERA DÖDA MÄNNISKOR_PHOTOJOURNALISM IN TIME

 FÅR MAN FOTOGRAFERA DÖDA MÄNNISKOR 

Photographic  Institute of Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene©  Aftonbladet/ Upphovsrättssinnehavare

Ett reportage av tidningen " VI "

VI-Magasin om Kultur och Samhälle

Med kriget i Ukraina väcks frågan till liv : Får man fotografera döda? Är det att utnyttja människors lidande, eller tvärtom ett sätt att visa omvärlden vad mänskligt lidande innebär.

Jenni Morelli som är chefredaktör på Fotografisk Tidskrift. Har gjort ett reportage om just om att fotografera döden. Jenni Morelli tar en bild på sin döda pappa och pratar med krigsfotografer och forskare.

När min far precis hade dött på sjukhemmet i Täby tog jag en bild av honom med min mobil. Bilden är nog den mest privata jag har, ingen har sett den. Att fotografera var en impulshandling. Jag minns en stark känsla av att jag eventuellt gjorde fel, inte ville bli påkommen. Jag ville bevara och minnas ögonblicket, påminnas om livets bräcklighet och betänka att jag en dag också ska vara död. Memento Mori.

Bilder av döda människor kan skänka oss frid och de kan skaka om oss i vårt innersta. I den här texten undersöker jag olika typer av bilder av döda och pratar med både fotografer och forskare. Ämnet är etiskt svårt, och stort och snårigt. Det rymmer alltifrån privata efter döden bilder som sattes i album, bilder från konstvärlden som hänger på museer, bilder i mederna av människor som dör när de flyr eller är offer i våldsamma krig. Döden i bild är bara en knapptryckning bort på våra mobiltelefoner eller våra datorer. Ämnet är svårt att närma sig utan att samtidigt gräva i hur jag själv förhåller mig till den obegriplighet som döden är. Jag började titta bakåt när döden fortfarande bodde hemma.

"När det gäller mig själv, kommer jag att tänka på, i skrivande stund, hur det var när jag hittade min egen far liggandes död på golvet i sitt hem. Väldigt omskakande och chockartat. Kommer ihåg att jag ringde hem till min fru, och helt uppskakad frågade vad skall jag göra."

Photographic  Institute of Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene©  Photo : Niclas Hammarström/Expressen/TT

När den fotografiska tekniken uppfanns och spreds i mitten av 1800-talet levde de flesta i vår del av världen fortfarande i bondesamhällen. Dog gjorde vi i våra sängar. Inte sällanredan som små barn. Gud styrde över liv och död. Ofta var det prästerna som angav dödsorsak och skrev intyg. Släktingarna svepte liket som kunde få ligga tills tjälen gått ur jorden.

Att porträttera vuxna och även barn som dog var vanligt. Man hedrade den som dött och värnade om minnet genom att ta en bild. Bilderna sattes i album, skickades till släktingar eller ramades in och ställdes på spiselkransen. I doktorsavhandlingen Döden, kroppen och moderniteten har idéhistorikern Eva Åhrén, tillika chef för enheten för medicinens historia och kulturarv på Karolinska institutet, undersökt hur vårt sätt att handskas med döden förändrades under den period då den svenska bondbyn ersattes av det moderna folkhemmet. Jag ringer henne för att ta reda på varför det var vanligt att ta bilder av sina döda förr. Traditionen att porträttera döda hade funnits länge. Tidigare i historien tog många kungar och rika människor hjälp av konstnärer som målade av dem eller gjorde dödsmasker av deras ansikten. Med hjälp av ett fotografi kunde fler minnas sina döda. Teknikens spridning gjorde det möjligt även för fattigare människor att avbilda sina döda, säger hon.

Flera av de bilder som hon skrivit om i sin avhandling finns bevarade i Nordiska museets samlingar och är tagna i enkla miljöer. Ofta var det kringresande fotografer som tog dem och bilderna är ganska snarlika visuellt. Den döde personens ansikte ses tydligt. I de enklare miljöerna var det ofta själva avskedet som dokumenterades. Man ser kyrkan, uppställda släktingar, det var själva begravningen man ville minnas. Men det finns skillnader i materialet. Bilder på döda människor från borgerliga samhällsklasser ser annorlunda ut. Här arrangerades en väl ljussatt kistbild med en blomma eller en palm i rummet. Kandelabrar, kransar, lite mer skryt, mer ett porträtt av den döde än en bild av händelsen, de liknar mer porträttet på skådespelaren Sarah Bernhardt som hon iscensatte före sin död, säger hon.

Photographic  Institute of Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo :  Vadim Ghirda

PHOTOJOURNALISM IN TIME_The Street Art An Art Form For The Future

The Umbrella Photographic  Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Robert G

Gatukonsten uppstod under 1980-talet då vissa amerikanska graffitikonstnärer började att tänja på ramarna för graffitin. Samtidigt började unga konstnärer på School of Visual Arts i New York att umgås med och ta intryck av graffitimålare. De använde sig av nya tekniker och material i sitt skapande och laddade sina verk med mer eller mindre tydliga budskap. Man tog steget från ateljén och ut i gaturummet. I och med detta uppstod en ny konstform, gatukonsten. Den sågs först i New York, Paris och Berlin, (John Fekner, Richard Hambelton "the Shadowman", Blek le Rat, Harald Naegeli med fler) men spred sig snart till andra städer. Nya generationer gatukonstnärer tillkommer regelbundet; däribland svenska Akay, danska Tejn, tyska El Bocho och brittiska Banksy.

Till Sverige kom gatukonsten på 1990-talet och har sedan dess blivit det mest populära sättet att etablera konst i det offentliga rummet. Ett uppmärksammat exempel är rondellhundarna.

Gatukonst är idag ofta omskrivet i media. Webbplatsen http://www.gatukonst.se  rapporterar också nästintill dagligen om fenomenet, antingen på själva webbplatsen eller på Facebook och Twitter. Ett antal böcker på svenska har skrivits om gatukonst, bland de viktigaste kan nämnas Playground Sweden (2007) av Kristian Borg, Ivar Andersen och Sverker Ohlsson; Street Art Stockholm (2007) av Benke Carlsson och Sätta färg på staden (2010) av Kolbjörn Guwallius. Dokumentärfilmen Rätten till staden (2008) av Kolbjörn Guwallius har också fått stor spridning. http://www.urbanadventures.com/blog/locals-guide-prague-street-art.html

Gatans konst visar och har visat upp tankarna hos den vanlige medborgaren. Den har fört ut dem till offentliga plattformar. The urban street art //// Robert G

PHOTOJOURNALISM IN TIME _ THE LABOR MOVEMENT STARTED HERE

 

Den stora statyn på torget heter "Arbetets ära". Konstnären Axel Ebbe ville genom skulpturen uttrycka hur gemensamt arbete håller samhället uppe. Och här på Möllan, växte arbetarrörelsen fram under slutet av 1800-talet, då Malmö växte med industrierna. De flesta husen vid torget uppfördes i början av 1900-talet. Landsbygdsbefolkningen som sökte sig till storstaden efter arbete kom till dessa kvarter, där både arbete och boende fanns. Småbutiker, ölsjapp och hantverkare fanns runt hela torget, och du kan märka småskaligheten i affärslivet här än i dag. Det finns butiker som varit med ända från början. Om onsdagarna och lördagarna var det torgdag på det nyanlagda Möllevångstorget, och bönderna kom in till stan för att sälja sina varor. Än i dag är det livlig torghandel de flesta dagar här.

I slutet av 1700-talet uppförde Frans Suell Möllevångsgården i och runt nuvarande Folkets Park. En slags brunnsinrättning anlades där det konserterades och artificiella hälsovatten som Carlsbader, Selter, Spa och Emser inmundigades. Idag ligger Far i hatten i stort sett på samma plats. DJ:s och liveband spelar musik och i glasen hittar vi pilsner, porter eller välhumlad IPA. På ett par hundra år har vi förflyttat oss från finmöllan till folkmöllan.

Under 1500-talet bestod Möllevången mest av åkermark för bland annat tobaks- och rapsodling. Området gick då under namnet Östervången. Ett flertal möllor fanns där och gav namn till den nya stadsdelen.

I Konturerna av det Möllevången vi känner idag startade i samband med industrialiseringen runt sekelskiftet. Möllevångstorget och Bergsgatan anlades i början av 1900-talet och där byggdes ett flertal industrier för exempelvis bleckvaror, skor, livsmedel, konfektyr, gummi, barnvagnar och cyklar. De som arbetade i industrierna måste ha någonstans att bo så följaktligen byggdes bostäder i intilliggande kvarter. Arbetarbostäder som var modernare än i centrala Malmö.

De många arbetarna i kvarteren har också gjort Möllevången och dess omgivningar politiskt rödfärgat. Här startar eller slutar första maj-tågen. Demonstrationerna runt statyn Arbetets ära på Möllevångstorget har varit oräkneliga. Folkets Park, Folkets Hus, ABF och tidigare tidningen Arbetet har sin hemvist på Möllevången eller intilliggande stadsdelar. Socialdemokraterna, folkhemsbyggarna och ministrarna Per Albin Hansson, Gustav Möller och Torsten Nilsson har under kortare eller längre tid bott i stadsdelen.

I och runt Möllevången har de sociala problemen periodvis varit påtagliga. Omsättningen av människor är stor, det flyttas in och ut. Många med konstnärliga yrken, eller ambitioner, trivs i området och efter att högskolan startade har studenter sökt sig hit. På senare år har barnvagnarna ökat i antal och en ny skola har byggts i stadsdelen. Möllevången har börjat kopplas ihop med ord som gentrifiering.

                                                             Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Robert Rggus G

PHOTOJOURNALISM IN TIME _ IT JUST DROPPED FROM HEAVEN

  

The Umbrella Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Robert Rggus G

Reflectioner: Nedploppad från himlen

Denna skulptur som står på Malmö Konsthallstorg 12 meter hög, skapat av en Brittisk konstnär som heter Tony Cragg. Hela kostnaden av skulpturen " Points of view " cirka 17 miljoner kronor, betalades genom en donation av en privat konstsamlare. Skapade en del debatt när det var aktuellt. Kritikerna menade att skulpturen, som består av tre vridna pelare i brons, inte alls passar på platsen framför Konsthallen. Skulpturen har inget med Malmö att göra, den är bara nedploppad från himlen. Det blir väldigt brötigt, störande och okänsligt.

Den är nedploppad från himlen enligt kritiker. En internationell jetsetkonstnär som ploppar ned ännu ett av sina signaturverk på ännu en plats på jorden. Tanken med Konsthalltorget är att det ska vara en öppen scen för Malmöborna. Ett lågmält torg där människorna skulle få ta plats. Den ligger intill Konsthallen och tanken var att de skulle kunna använda den till skulpturer och tillfälliga evenemang. Niels de Bruin som är landskapsarkitekt och varit med och skapat torget 2013, har inga invändningar mot skulpturen i sig, utan hur den relaterar till platsens idé som ett flexibelt torg. Eftersom det här är en så stor pjäs är vi rädda att den kommer dominera platsen för mycket. Points of view är ett koncept, och många konstnärer jobbar så. Men Tony Cragg, konstnären, har varit här på platsen, och han har gjort det här verket utifrån hur volymen och rymden ser ut, säger Elisabeth Lundgren, Malmö's kulturdirektör. Och att det inte är donatorn som fått styra utformningen av platsen. A piece of art som sticker ut, eller upp /////  Rggus G

Blog Manager: Robert Rggus G

PHOTOJOURNALISM IN TIME_10 YEARS WITH STREET SCENE PHOTO BLOG

The Umbrella Photographic Institute: Photo Subject to copyright/Sweden/Street Scene© 

Street Scene around the world photoblog with image and photographers from all over the world is a good tool for photographic images in the urban environment. Street Scene has been active as a website for 10 years this year. Started 11/4 2011. At the same time, Street Scen was created, together with Rggus Reflections, and a group on Facebook. New for this year is Photojournalism In Time. It has been a good collaboration with various photographers around the world, and it still is. Here is a photo collage put together by Street Scene over these 10 years.

Street photography is like walking around a large theater where different situations and events in the urban environment are always played out. A reflection of everyday life, places that everyone visits every day. The street where you live, many of your favorite places. Street photographers document the truth. Street photography involves attention to detail. The photographer pays attention to scenes, moments that you only unknowingly recognize. The camera is the photographer's eyes outwards in all directions where something is happening. He freezes for a moment that will be forgotten over time. But will be documented for generations to come //// Street Scene ///// Rggus

The Umbrella Photographic Institute: Photo Subject to copyright/Sweden/Street Scene©