_______________ PHOTOJOURNALISM_IN TIME _________

protest in ukraine_2014_words and pictures

 Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© 

Although it has been cold and Christmas time, the fight has continued, with the siege and protests in Kiev. 2014 Kiev-Don't ask me why people are now standing on the Maidan: I don't know. Don't ask me why now walk in the center of Kiev in a flak jacket, I don't know. All I know is that here people are dying for their freedom. Every red spot on the burned union house - it was someone's life. And the air is still saturated with passion, hope, hatred and pain. There are no gardens and chickens so fond of writing "observers". It's clean and getting clearer by the hour (which is difficult in itself, given the scale). Signs gradually erased irrevocable life stream, becoming increasingly blurred and confusing. And will soon be history. A union house will paint and glaze. These words come from a photographer in Ukraine, from whom Street Scene got pictures, must remain anonymous, he has been at the barricades.

It is the common people who come and have been affected. And the country is bleeding. Even if there has been some kind of truce, there is no end in sight yet to this horror /// Street Scene ©

The Umbrella Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© 

PHOTOJOURNALISM IN TIME_The Street Art An Art Form For The Future

The Umbrella Photographic  Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Robert G

Gatukonsten uppstod under 1980-talet då vissa amerikanska graffitikonstnärer började att tänja på ramarna för graffitin. Samtidigt började unga konstnärer på School of Visual Arts i New York att umgås med och ta intryck av graffitimålare. De använde sig av nya tekniker och material i sitt skapande och laddade sina verk med mer eller mindre tydliga budskap. Man tog steget från ateljén och ut i gaturummet. I och med detta uppstod en ny konstform, gatukonsten. Den sågs först i New York, Paris och Berlin, (John Fekner, Richard Hambelton "the Shadowman", Blek le Rat, Harald Naegeli med fler) men spred sig snart till andra städer. Nya generationer gatukonstnärer tillkommer regelbundet; däribland svenska Akay, danska Tejn, tyska El Bocho och brittiska Banksy.

Till Sverige kom gatukonsten på 1990-talet och har sedan dess blivit det mest populära sättet att etablera konst i det offentliga rummet. Ett uppmärksammat exempel är rondellhundarna.

Gatukonst är idag ofta omskrivet i media. Webbplatsen http://www.gatukonst.se  rapporterar också nästintill dagligen om fenomenet, antingen på själva webbplatsen eller på Facebook och Twitter. Ett antal böcker på svenska har skrivits om gatukonst, bland de viktigaste kan nämnas Playground Sweden (2007) av Kristian Borg, Ivar Andersen och Sverker Ohlsson; Street Art Stockholm (2007) av Benke Carlsson och Sätta färg på staden (2010) av Kolbjörn Guwallius. Dokumentärfilmen Rätten till staden (2008) av Kolbjörn Guwallius har också fått stor spridning. http://www.urbanadventures.com/blog/locals-guide-prague-street-art.html

Gatans konst visar och har visat upp tankarna hos den vanlige medborgaren. Den har fört ut dem till offentliga plattformar. The urban street art //// Robert G

PHOTOJOURNALISM IN TIME _ THE LABOR MOVEMENT STARTED HERE

 

Den stora statyn på torget heter "Arbetets ära". Konstnären Axel Ebbe ville genom skulpturen uttrycka hur gemensamt arbete håller samhället uppe. Och här på Möllan, växte arbetarrörelsen fram under slutet av 1800-talet, då Malmö växte med industrierna. De flesta husen vid torget uppfördes i början av 1900-talet. Landsbygdsbefolkningen som sökte sig till storstaden efter arbete kom till dessa kvarter, där både arbete och boende fanns. Småbutiker, ölsjapp och hantverkare fanns runt hela torget, och du kan märka småskaligheten i affärslivet här än i dag. Det finns butiker som varit med ända från början. Om onsdagarna och lördagarna var det torgdag på det nyanlagda Möllevångstorget, och bönderna kom in till stan för att sälja sina varor. Än i dag är det livlig torghandel de flesta dagar här.

I slutet av 1700-talet uppförde Frans Suell Möllevångsgården i och runt nuvarande Folkets Park. En slags brunnsinrättning anlades där det konserterades och artificiella hälsovatten som Carlsbader, Selter, Spa och Emser inmundigades. Idag ligger Far i hatten i stort sett på samma plats. DJ:s och liveband spelar musik och i glasen hittar vi pilsner, porter eller välhumlad IPA. På ett par hundra år har vi förflyttat oss från finmöllan till folkmöllan.

Under 1500-talet bestod Möllevången mest av åkermark för bland annat tobaks- och rapsodling. Området gick då under namnet Östervången. Ett flertal möllor fanns där och gav namn till den nya stadsdelen.

I Konturerna av det Möllevången vi känner idag startade i samband med industrialiseringen runt sekelskiftet. Möllevångstorget och Bergsgatan anlades i början av 1900-talet och där byggdes ett flertal industrier för exempelvis bleckvaror, skor, livsmedel, konfektyr, gummi, barnvagnar och cyklar. De som arbetade i industrierna måste ha någonstans att bo så följaktligen byggdes bostäder i intilliggande kvarter. Arbetarbostäder som var modernare än i centrala Malmö.

De många arbetarna i kvarteren har också gjort Möllevången och dess omgivningar politiskt rödfärgat. Här startar eller slutar första maj-tågen. Demonstrationerna runt statyn Arbetets ära på Möllevångstorget har varit oräkneliga. Folkets Park, Folkets Hus, ABF och tidigare tidningen Arbetet har sin hemvist på Möllevången eller intilliggande stadsdelar. Socialdemokraterna, folkhemsbyggarna och ministrarna Per Albin Hansson, Gustav Möller och Torsten Nilsson har under kortare eller längre tid bott i stadsdelen.

I och runt Möllevången har de sociala problemen periodvis varit påtagliga. Omsättningen av människor är stor, det flyttas in och ut. Många med konstnärliga yrken, eller ambitioner, trivs i området och efter att högskolan startade har studenter sökt sig hit. På senare år har barnvagnarna ökat i antal och en ny skola har byggts i stadsdelen. Möllevången har börjat kopplas ihop med ord som gentrifiering.

                                                             Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Robert Rggus G

PHOTOJOURNALISM_INTIME _ GUNNAR LUNDH _ EN SVENSK FOTOGRAF

 

The Umbrella Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Gunnar Lundh

Gunnar Lundh

Gunnar Lundh (1898–1960) är mest känd som Ivar Lo-Johanssons fotograf i reportagen som bidrog till statarsystemets avskaffande 1944.  Han var en mångsidig och flitig frilansfotograf som drev en egen bildbyrå, dessutom kanske den första bildjournalisten med småbildskamera.

Gunnar Lundh växte upp med fotografin. Han var son till fotografen Peter P Lundh i Höganäs, mest känd för sina badbilder från Mölle, och fick en gedigen utbildning som fotograf. Han skickades på flera resor till fotografer och ateljéer i Tyskland. Den första resan företogs under första världskriget och Gunnar Lundh försökte förgäves bli krigsfotograf.

Han återvände till Tyskland 1921 och från den tiden har jag hittat en svit gatubilder från Berlin. Hans gigantiska negativarkiv i Nordiska museet innehåller även bilder från Köpenhamn, där han studerade konsthistoria och fotografi 1922. Till Berlin återvände han 1923, nu för att praktisera i varuhuset Wertheims eleganta fotoateljé.

Men Gunnar Lundh ville inte bli porträttfotograf. I Berlin kunde han bevittna introduktionen av en liten behändig kamera, avsedd för 35 mm kinofilm. Det var Leican, som mer eller mindre blev förutsättningen för den moderna bildjournalistiken.

Det dröjde dock kanske till 1927 innan han köpte sin första Leica. Det är i alla fall tidigare än någon av de stora pionjärerna André Kertesz, Henri Cartier-Bresson, Robert Capa, Felix Man etc.

1927 debuterade Gunar Lundh som bildberättare med två uppslag i februari och mars i den danska veckotidningen Tidens Kvinder. Bägge handlar om torghandel, det första med bilder från Berlin, det andra från Köpenhamn. På hösten lär han också visat 28 bilder på temat höstrusk.

Mellan resorna praktiserade han i faderns ateljéer och skrev bland annat en turistguide och två samlingar sagor från Kullaberg. Han hade uppenbarligen litterära ambitioner i tjugoårsåldern. Först 1929 slog han sig ner i Stockholm. Då köpte han ovedersägligen två modernare Leicor

Hans arkiv är enormt. Här finns Nils Ferlin som steppar på kroggolvet, Karin Boye i hemmiljö, kungen av Albanien på statsbesök och Tommy Steele på Konserhuset – och allt däremellan.

The Umbrella Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Gunnar Lundh