PHOTOJOURNALISM_IN TIME: famous photographers

tisdag 25 maj 2021

PHOTOJOURNALISM_INTIME _ GUNNAR LUNDH _ EN SVENSK FOTOGRAF

The Umbrella Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Gunnar Lundh

Gunnar Lundh

Gunnar Lundh (1898–1960) är mest känd som Ivar Lo-Johanssons fotograf i reportagen som bidrog till statarsystemets avskaffande 1944. Han var en mångsidig och flitig frilansfotograf som drev en egen bildbyrå, dessutom kanske den första bildjournalisten med småbildskamera.

Gunnar Lundh växte upp med fotografin. Han var son till fotografen Peter P Lundh i Höganäs, mest känd för sina badbilder från Mölle, och fick en gedigen utbildning som fotograf. Han skickades på flera resor till fotografer och ateljéer i Tyskland. Den första resan företogs under första världskriget och Gunnar Lundh försökte förgäves bli krigsfotograf.

Han återvände till Tyskland 1921 och från den tiden har jag hittat en svit gatubilder från Berlin. Hans gigantiska negativarkiv i Nordiska museet innehåller även bilder från Köpenhamn, där han studerade konsthistoria och fotografi 1922. Till Berlin återvände han 1923, nu för att praktisera i varuhuset Wertheims eleganta fotoateljé.

Men Gunnar Lundh ville inte bli porträttfotograf. I Berlin kunde han bevittna introduktionen av en liten behändig kamera, avsedd för 35 mm kinofilm. Det var Leican, som mer eller mindre blev förutsättningen för den moderna bildjournalistiken.

Det dröjde dock kanske till 1927 innan han köpte sin första Leica. Det är i alla fall tidigare än någon av de stora pionjärerna André Kertesz, Henri Cartier-Bresson, Robert Capa, Felix Man etc.

1927 debuterade Gunar Lundh som bildberättare med två uppslag i februari och mars i den danska veckotidningen Tidens Kvinder. Bägge handlar om torghandel, det första med bilder från Berlin, det andra från Köpenhamn. På hösten lär han också visat 28 bilder på temat höstrusk.

Mellan resorna praktiserade han i faderns ateljéer och skrev bland annat en turistguide och två samlingar sagor från Kullaberg. Han hade uppenbarligen litterära ambitioner i tjugoårsåldern. Först 1929 slog han sig ner i Stockholm. Då köpte han ovedersägligen två modernare Leicor

Hans arkiv är enormt. Här finns Nils Ferlin som steppar på kroggolvet, Karin Boye i hemmiljö, kungen av Albanien på statsbesök och Tommy Steele på Konserhuset – och allt däremellan.

The Umbrella Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Gunnar Lundh

torsdag 22 april 2021

PHOTOJOURNALISM IN TIME_TALES BY LIGHT_ LAST DEADLY JOURNEY_STEPHEN DUPONT

The Umbrella Photographic Institute:Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Stephen Dupont

Stephen Dupont

Fotografering är det närmaste jag vet att utforska det okända, vi är upptäckare av ljus, eller hur. Fotografering är en gåva. Du tar inte bilder, du får dem.

Ett pågående projekt kring döden. Manikarnika Ghat, Varanasi Indien. Stephen Dupont är en australisk konstnär som arbetar med fotografi och dokumentärfilm. Han är mest engagerad i långsiktiga personliga projekt. Född i Sydney 1967 växte han upp i de västra förorterna och södra högländerna under tuffa sociala förhållanden och fördrivning, med föräldrar som jobbade som socialarbetare som var heltidsvårdare av statliga avdelningar. Stephen är känd över hela världen för sin oroade fotografering av människors tillstånd, krig och klimat. Hans bilder har fått internationellt erkännande för sin konstnärliga integritet och värdefulla inblick i människor, kultur och samhällen som snabbt försvinner från vår värld.

Han bor för närvarande i Sydney med sin familj där han delar upp sin produktion där med uppdrag och långsiktiga projekt inom fältet. Han är fotograf, konstnär och dokumentär filmskapare.

Ett pågående projekt kring döden. Manikarnika Ghat, Varanasi Indien. Ghat, den huvudsakliga brinnande ghat, är den mest lovande platsen för en hindu att kremeras. Döda kroppar hanteras av utstötningar som kallas doms och transporteras genom gränderna i gamla stan till den heliga Ganges på en bambubår, svadad i tyg. Liket doused i Ganges före kremering.

Enorma högar med ved staplas längs toppen av gatten; varje stock vägs noggrant på gigantiska skalor så att priset på kremering kan beräknas. Varje träslag har sitt eget pris, sandelträ är det dyraste. Det finns en konst att använda precis tillräckligt med trä för att helt förbränna ett lik. Du kan se kremeringar men alltid visa vördnad genom att bete dig respektfullt. Fotografering är strängt förbjudet. Du kommer nästan garanterat att ledas av en präst, eller mer sannolikt en guide, till övre våningen i en närliggande byggnad där du kan se kremeringar som äger rum och bad sedan om en donation (i dollar) mot träkostnaden . Om du inte vill göra en donation, följ inte dem.

Ovanför stegen finns en tank som kallas Manikarnika-brunnen . Parvati sägs ha tappat sin örhänge här och Shiva grävde tanken för att återställa den och fyllde depressionen med sin svett. Den Charanpaduka , en platta av sten mellan brunnen och ghat bär fotspår gjorda av Vishnu. Priviligerade VIP kremeras på Charanpaduka, som också har ett tempel tillägnad Ganesh.