vikingar i historien
Jag kan inte hjälpa att vara nyfiken, det är viktigt för mig att ta reda varför säker är som de är. Den 6:e januari i år vid stormningen av Kapitolium var jag, som många andra, klistrad framför TV:n. Jag var lite förvånad när så många av de som deltog i stormningen bar symboler för asatro, vikingar och Sverige. På den lilla rutan bar en man en stor vikingahjälm med horn som stack ut från båda sidorna. Tatuerat på hans bara bröst var yggdrasil, livets träd inom asatron. En man i en knallröd Skellefteå halsduk viftade med USA:s flagga. Det är lätt att undra vad vikingar och Skellefteå har att göra med USA:s politik och stormningen av Kapitolium, vid närmare eftertanke inser man dock snabbt hur dessa två saker har starka kopplingar.
Självaste ordet ”viking” började inte användas för att tala om forntida nordbor förens sent 1800- tidigt 1900-tals norra Europa, främst i Tyskland, Sverige, Norge och Danmark. Under vikingatiden kallades vikingar istället ofta ”rus” eller ”varjager”. Sent 1800- tidigt 1900 tal var en tid där nationalism och nationalromantiska idéer växte bland nordeuropéer. Det skrevs om så kallade ”vikingar” i dikter och fiktiva berättelser från denna tid där de målas en mycket romantiserad bild av vikingarnas liv och död. Det skrevs om vikingar som ett folk med blå ögon, långt ljust hår och övermänsklig fysisk kraft. Sedan drogs en kontinuerlig linje från dessa fantastiska krigare rakt till de som bor i Sverige idag. Det finns ingen sådan linje. Utöver att dessa vikingar var nästan helt påhittade byggde även dessa texter på normer och strukturer som växte fram i det moderna samhället långt efter vikingatidens slut. De dåtida författarna hade svårt att föreställa sig vikingatida Norden eftersom det var ett så radikalt annorlunda samhälle. Många än idag har fortfarande problem med att föreställa sig det. Idéer om patriarki, ras och nationalism fanns inte. En forntida värld är svår att föreställa sig och det är lätt att försöka använda sig av moderna strukturer för att förenkla det, detta är dock problematiskt.
Från omkring år 800 till 1050 reste många nordbor ut i världen. De flesta av dem var duktiga och fredliga köpmän, som byggde handelsstationer och grundade städer. Men andra nordbor anföll byar och städer runt Europas kuster, dödade oskyldiga invånare, brände och rövade. "För nordmännens raseri bevara oss milde Herre Gud”, bad tyskar, friser och fransmän i sina kyrkor. Men troligen var nordborna ändå inte mer brutala än andra folk i Europa. Orsaker till vikingatågen.
Vi vet inte säkert hur ordet viking kommit till. Kanske hörde det en gång samman med vik. Folk som bodde i vikarna och seglade ut därifrån. De svenskar som seglade österut kallades inte vikingar utan varjager eller rus. Nordiska köpmän hade redan före vikingatiden seglat längs Västeuropas kuster och sett de rikedomar som fanns där. Vad de berättade lockade andra nordbor att ge sig ut på plundringståg...
Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photojournalism In Time©Photo:Robert G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar