PHOTOJOURNALISM IN TIME_DEN MÄNSKLIGA HJÄRNAN

den mänskliga hjärnan_ INTRODUKTION

Den påminner om ett blomkålshuvud till både storlek och form, väger cirka 1,36 kg och har samma konsistens som tofu. Det är hjärnans komplexitet som gör den så häpnadsväckande svår att greppa. Det finns så många förbindelser i en genomsnittlig vuxen hjärna att det skulle ta dig mer än tre miljoner år om du skulle få för dig att räkna en i sekunden.

Ställd inför en så hopplös uppgift känns det kanske som om du lika gärna kan gå ut och påta i trädgården i stället. Men hjärnan kan inte ignoreras. Eftersom vi lever allt längre kommer många av oss att uppleva neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom, och psykiatriska tillstånd som depression och schizofreni öka också i förekomst. För att få fram bättre behandlingar för dessa tillstånd krävs mer kunskap om hjärnans intrikata nätverk.

Den mänskliga hjärnan är den mest komplexa struktur vi känner till. Den innehåller minst 90 miljarder nervceller ( neuroner ).var och en av dessa är en helt unik enhet för informationsbearbetning, som samverkar med omkring 1000 andra nervceller. Att förstå denna komplexitet är en enorm utmaning.

Vår kunskap om människans hjärna är ännu i sin linda. Det var bara 100 år sedan nervcellen identifierades som hjärnans grundläggande byggsten.

I början kunde forskarna bara studera skadade hjärnor. det är först under de senaste 25 åren som det har blivit möjligt att studera hjärnans struktur och funktion hos friska personer. De ofattbart detaljerade bilder som man numera kan få fram med neuroradiologiska metoder har haft enorm betydelse. Bilden av den mänskliga hjärnan har blivit en populär illustration till tidningsartiklar med rubriker som "Vad våra hjärnor kan lära oss" och "Medvetandets arkitektur".

Intresset för hjärnforskningen ökar såväl som flödet av ekonomiska medel. Under de närmaste 10 åren förväntas projektet "Brain Activity  Map" få cirka tre miljarder dollar från den Amerikanska staten. Förhoppningen är att studier av den mänskliga hjärnan ska leda till likartade framgångar som "Human Genome Project" (HGP)" och bli banbrytande för vår förståelse av tillstånd som t.ex. autism och schizofreni. En av de mest spännande aspekterna av hjärnforskning är att den också väcker djupt filosofiska frågor. Medvetandet är beroende av hjärnan. Utan hjärna skulle vi varken kunna tänka, känna eller fantisera. men det här får oss ibland också att känna oss obekväma.

Är vi bara en produkt av elektrisk aktivitet i huvudet? Hur kan subjektiva erfarenheter uppstå ur denna hjärnaktivitet? Våra teorier om hur hjärnan fungerar är än så länge ytterst primitiva. Vissa tror att det i grund och botten är en omöjlighetför människans hjärna att förstå sig själva. Måste det inte till något ännu mer komplext för att förstå någonting så komplext? jag tror att det här problemet är mer skenbart än verkligt. och orsaken är följande: En av finesserna med den mänskliga hjärnan är nämligen att den gör så att vi kan dela med oss av våra tankar.

Sofistikerat nätverk. Hjärnans aktivitet åstadkoms av ett nätverk som består av 90 miljarder nervceller. Neuroforskarna har bara tagit de allra första stegen mot att kartlägga hur nervcellernas aktivitet är kopplad till det som händer i våra medvetanden.

Vår egen förståelse grundar sig på tankartänkta av både våra förfäder och samtida och kan därför gå långt utöver förmågan hos en enskild hjärna. Vi ägnar alltför lite uppmärksamhet åt de här effekterna av kultur och samarbete. Fundera en stund över en annan mycket social varelse, nämligen biet. Hjärnan hos ett Bi 1 mg och innehåller bara 1miljon nervceller. Ändå gör denna lilla hjärna det möjligt för biet att både orientera sig och kommunicera med hjälp av sin vaggande dans. Ännu mer imponerande är det som bin kan åstadkomma genom samarbete. 

En bisvärm kan fatta en hel rad gemensamma beslut för att välja den bästa platsen för ett nytt samhälle. Nya studier visar att sättet som bin samarbetar på för att fatta beslut påminner om hur nervceller i den mänskliga hjärnan interagerar för att göra samma sak. Det här exemplet säger någonting om den mänskliga hjärnans dramatiska förhöjda förmågor jämfört med bihjärnan. Hos mig väcker det också en känsla av förundran över vad människor kan uppnå tillsammans.

En grupp bin som samarbetar kan åstadkomma saker som är jämförbara med vad en ensam människohjärna kan göra. Föreställ dig nu en enhet med potentialen hos flera samverkande mänskliga hjärnor. Vi skapar ett sådant system så fort vi interagerar med varandra. Och det bästa exemplet på vad ett sådant system kan åstadkomma är forskning. Det är genom vetenskapen som vi kommer att nysta upp hjärnans alla vindlingar och blottlägga dess hemligheter. Ambitionen med det här är att visa hur spännande den resan kommer att bli.

Att förstå hur hjärnan fungerar är en av vår tids största vetenskapliga utmaningar och skiljer sig mycket från andra vetenskapliga forskningsfält. Till skillnad från kvantfysikens märkliga värld av partiklar som både kan existera och inte existera på samma gång, eller svårgripbara ideer om utsträckning i tid och rum som diskuteras inom astronomin, är den mänskliga hjärnan på ett sätt ett vardagligt objekt.

Hjärnan fascinerar oss eftersom det är den som definierar vilka vi är. den är så mycket mer än bara en tankemaskin. Den västerländska medicinens fader, Hippokrates, insåg det här för länge sedan. Människan bör veta att glädje, njutning, skratt, sorg, förtvivlan och smärta enbart kommer från hjärnan. På senare tid har Francis Crick, en av vår tids mest betydelsefulla biologer, upprepat samma ide. Du, dina glädjeämnen och sorger, dina minnen och ambitioner, din personliga identitet och fria vilja, är ingenting annat än aktivitet i en samling nervceller och deras molekyler. Mindre kontroversiellt , men precis lika viktigt, är att hjärnan också ansvarar för hur vi uppfattar världen och hur vi rör oss och beter oss i den. Att förstå hjärnan är därför att förstå oss själva och vår plats i samhället och naturen.

Hjärnan är komplex och kräver kunskap om den långt ifrån vår egen kapacitet och förmåga. Även om forskningen om hjärnan går framåt, och görs framsteg //// Photojournalism In Time /Robert G

Santiago Ramon Y Cajal:

Trots att han numera av många anses vara arkitekten bakom den moderna neurobiologin var den unge Cajal inte särskilt pigg på den medicinska banan. han ville bli konstnär, men hans far, professor i dissektion, var lika benhårt inställd på att han skulle bli läkare. Efter en olycklig men lärorik praktiktid hos först en skomakare och sedan en barberare gjorde Cajal sin far till viljes, tog sin läkarexamen och blev så småningom professor i anatomi i Valencia.  Han fortsatte dock att teckna och gjorde många anatomiska studier och det är möjligt att det var just hans konstnärliga öga som ledde fram till hans viktigaste upptäckt. Cajal upptäckte att nervsystemet var ett nätverk av enskilda cellkomponenter. Han föddes 1 maj 1852 och avlider 17 oktober 1934.